man in the mirror
Detta suger, ja hatar dessa tankar och funderingar,
Varför ska vissa tankar finnas överhuvudtaaaaaaaaaaaaaaaaaaaget???
Hmm.... nån jag kan prata med?
Mitt förflutna är bajs och det gör att dessa kommer upp och jag hatar det rent ut sagt, ingen vet hur det är och det är så, ingen vet hur man känner men dom kan alltid finnas där och stötta en. Bara man kunde öppna käften nån gång.
Vet fan inte vad som händer inom mig nu, men det är läskigt och jag behöver allt stöd jag kan få. Brakar detta är det kört känns det som, allt som jag byggt upp vill jag inte ska försvinna och måsta börja om på ruta ett..
jag vill inte mer känna såhär och jag vet aldrig när det är bra och när ja tror de är bra är det inte det, och det gör mig förrvirrad och svag. Jag hatar ingen, men jag hatar det jag lät hända, hade jag stoppat det tidigare hade det aldrig blivit såhär. Det hatar jag av mig själv, att jag lät det hända och att jag tog emot en så massa skit att det kommer ta flera år av tid att läka och bli bra igen, hjälpmedel finns, men när man vill prata med någon finns inte den tiden.
tydligen mår jag för bra för att få proffisionell hjälp men det är bullshit, visst jag mår bra, men inte när detta poppar upp, då faller jag hårt mot marken och måste sakta sakta ta mig upp igen, slag mot slag blodig ställer ja mig upp med hjärat brustet och känner att ingen alls finns där, bara mig själv som hjälp. det skrämmer mig och känner mig svag.
låten man in the mirror påminner mig själv väldigt mycket, blir både glad och ledsen när jag hör den, hur mycket jag förändras och blivit en bättre människa, men än finns det mycket att jobba med, men vilken hjälp ska jag få? någon alls?
Det enda jag vill göra är att GRÅTA men det går inte.
Annars är allt bra!
Varför ska vissa tankar finnas överhuvudtaaaaaaaaaaaaaaaaaaaget???
Hmm.... nån jag kan prata med?
Mitt förflutna är bajs och det gör att dessa kommer upp och jag hatar det rent ut sagt, ingen vet hur det är och det är så, ingen vet hur man känner men dom kan alltid finnas där och stötta en. Bara man kunde öppna käften nån gång.
Vet fan inte vad som händer inom mig nu, men det är läskigt och jag behöver allt stöd jag kan få. Brakar detta är det kört känns det som, allt som jag byggt upp vill jag inte ska försvinna och måsta börja om på ruta ett..
jag vill inte mer känna såhär och jag vet aldrig när det är bra och när ja tror de är bra är det inte det, och det gör mig förrvirrad och svag. Jag hatar ingen, men jag hatar det jag lät hända, hade jag stoppat det tidigare hade det aldrig blivit såhär. Det hatar jag av mig själv, att jag lät det hända och att jag tog emot en så massa skit att det kommer ta flera år av tid att läka och bli bra igen, hjälpmedel finns, men när man vill prata med någon finns inte den tiden.
tydligen mår jag för bra för att få proffisionell hjälp men det är bullshit, visst jag mår bra, men inte när detta poppar upp, då faller jag hårt mot marken och måste sakta sakta ta mig upp igen, slag mot slag blodig ställer ja mig upp med hjärat brustet och känner att ingen alls finns där, bara mig själv som hjälp. det skrämmer mig och känner mig svag.
låten man in the mirror påminner mig själv väldigt mycket, blir både glad och ledsen när jag hör den, hur mycket jag förändras och blivit en bättre människa, men än finns det mycket att jobba med, men vilken hjälp ska jag få? någon alls?
Det enda jag vill göra är att GRÅTA men det går inte.
Annars är allt bra!
Kommentarer
Postat av: Jorkas
Oroa dig inte.. det fixar sig :)
Trackback